det är så sjukt kallt. inte nog med att mitt rum är det kallaste i hela huset, så måste ju självklart kylan utifrån smyga sig in. snö är mysigt, jättemysigt. det är vad de flesta säger, och jag är redo att hålla med till 75%. men de där sista 25% går till det förjävliga med snö. kylan, halkrisken, och självklart, snön.
vi tar som ett exempel.
bussen kom inte när den skulle idag, utan tio minuter försent.
då hade kylan redan attackerat mig, och jag frös.
i bussen var det bara någon temperatur högre än ute, så jag frös den mesta biten på bussen hem.
bussen kunde inte köra ordentligt, utan hoppade upp och ner på snökockorna på vägen, och lät mitt fett hoppa upp och ner, därmed påminde mig om min fetma.
när bussen väl stannar vid busshållsplatsen för avstigning för kajsa hedfors kommer den där enstaka temperaturen utifrån emot mig, och tro mig, det vart kallare.
när jag kommer fram till min tomt är den igensnöad.
jag måste alltså kämpa mig igenom 2 meter hög snö för att ens komma till dörren.
jag fummlar upp nycklarna och slänger in böckerna.
med tanken " detta ska ingen annan i min familj få uppleva", grabbar jag tag i skyffeln och börjar skotta.
jag skottar en gång, plus runt brevlådan och hela jävla parkeringen.
jag blev svettig.
det enda som gjorde mig lycklig var musiken i öronen.
när allt vart klart gick jag in med 40 liter snö i skorna och tio frysta tår.