jag förstår inte hur en människa kan vara så fantastilös som du är.  du ändrar dig efter vad alla andra tycker och tänker, byter personlighet från miljö till miljö. du tror att du överstiger alla andra, du tror du är bättre. men du är inte bättre, du är på samma nivå som oss, om inte lägre. allt kretsar kring dig, som om du var universums mittpunkt.

det verkar som om du tror att detta är en tävling, ett krig där vi både slåss om segern. vi vet båda att om detta varit krig hade jag vunnit i slutändan. jag är mycket starkare än dig, pysiskt. jag vet vart jag har mig själv, vad jag tycker och står för. det är något som du måste lära dig, för din egen skull.

du har redan sabbat en sak som hållit kärt om mitt hjärta, jag tänker inte låta dig sabba detta. detta betyder mer för mig än något annat. jag tänker slåss ända till slutet om jag måste, inte ens du ska få ta detta ifrån mig.