Jag har varit på många bra teaterföreställningar genom åren som har gått. Men en som har gettt så grova spår att jag aldrig kommer kunna lyssna på en del rocklåtar utan att få återblickar är, utan tvekan: De tre musketörerna.

Var och såg den med årskurs nio i högstadiet och jag kan säga med handen på hjärtat och den andra på bibeln att jag grät i pausen. Jag trodde det var slut, men det var ju bara paus!? En timme till!? ÄNNU MER GRYM TEATER!?

Så nu blir det att boka biljett till vårföreställningarna, för jag ska utan tvekan sitta på statsteatern ännu en gång, sjunga med låtarna och gråta en skvätt i pausen. Det var en föreställning som eggade sig fast. Se den eller så kommer du dö utan en av livets bästa upplevelser.


Bild: google.