Det blir så ibland, jag orkar bara inte. Jag vill vara själv, inte prata med någon och jag stänga världen ute.
Undra om jag har en skvätt manodeprissivcivihjehe eller vad det nu heter. Som idolen, Carrey. Han har ju perioder då han är helt fantastiskt galen och vissa stunder då han mår jättedåligt. Fast så dåligt mår jag ju inte, så att jag skulle kalla mig lidande av det. Jag blir mer... trött på verkligheten.

"Personen upplever maniska episoder (växlingar mellan deprission och upprymdhet.) Dessa extrema växlingar sker i humör, motivation, energi ect. "

Manodeprissiv. Ja kanske, en liten skvätt.



ett geni, min idol.