det är sjukt. 
men samtidigt vackert & fantastiskt.
att en sån liten sak kan betyda mycket.
vi gick luciatåg idag, på ålderdomshemmet.
vi sjöng inte med rätta ord, men fint måste det ändå ha varit. de såg så lyckliga ut, som om dom aldrig hade upplevt något finare. en av dem grät, men anledningen känner jag inte till. kanske var det glädjetårar, eller så var det andra tårar.

jag ska bli snäll. känslan av att göra någon annan lycklig tar det mesta, det står det i allafall i mina böcker.
en uppenbarelse, helt enkelt. små saker, stora saker. spelar ingen roll om storleken, det är tanken bakom det.