som en dålig saga utan slut
jag drunkar i prov. eller snarare kvävs. eller jag kanske drunknar. det är som att ligga på botten av havet och se ytan, men inte klarar att simma. som sådana drömmar när man springer mot en dörr fast man inte kommer någon vart. som att något eller någon håller fast en. där ligger man på botten, hjälplös, luften börjar ta slut, man kämpar och kämpar, kanske till och med väntar. väntar på att det där iskalla vattnet snart dränkar en och så är lidandet slut.
men det tar aldrig slut. det bara fortsätter.
alla säger att åttan är värst, men av egna erfarenheter; nian tar allt.
pressen inför prov, läxförhör, betyg, gymnasieval, hela jävla skiten.
jag bokstavligen orkar inte.
är det meningen med livet?
är det så här det är meningen att man ska leva, dag in och dag ut?
är det meningen att man ska plugga ihjäl sig för att få så bra betyg som möjligt, för att sen kunna välja ett bra gymnasium, få en framtid med sikt från bästa topp, göra föräldrarna stolta, jobba, jobba, jobba, gifta sig, skaffa två barn, villa, hund, två bilar - volvo och en stor fet familj.
sen någon gång efter tvåhundra år, när man är gammal, instängd i ett rum på något ålderdomshem med massa gamla senila tanter och gubbar, och det bästa programmet som finns är bingolotto , någonstans där, i rulatorn, vid fikabordet, fia med knuff-spelandet, är man fri från allt slit.
jobbet, hunden har dött, barnen har växt upp, ens så kallade man har träffat en ny snygg tjej.
då, när man är fri, om det nu är rätt ord, då är man för gammal för att uppfylla sina riktiga drömmar, tonårsdrömmar, dem man svor att man skulle förverkliga, nej då sitter man där, fast i den där jävla rullstolen, gammal och grå.
är det verkligen vad livet går ut på?
härifrån, precis här där jag sitter just nu, i mitt vit målade rum med en lila fondvägg, i denna stol, på höger sida finns drömmar om ett annat liv, precis här där jag just befinner mig, så är mitt svar ja. det är vad livet går ut på. just precis så.
och det är precis där jag kommer hamna.
i den där rullstolen, gammal, grå och bingolotto-älskare.
men det tar aldrig slut. det bara fortsätter.
alla säger att åttan är värst, men av egna erfarenheter; nian tar allt.
pressen inför prov, läxförhör, betyg, gymnasieval, hela jävla skiten.
jag bokstavligen orkar inte.
är det meningen med livet?
är det så här det är meningen att man ska leva, dag in och dag ut?
är det meningen att man ska plugga ihjäl sig för att få så bra betyg som möjligt, för att sen kunna välja ett bra gymnasium, få en framtid med sikt från bästa topp, göra föräldrarna stolta, jobba, jobba, jobba, gifta sig, skaffa två barn, villa, hund, två bilar - volvo och en stor fet familj.
sen någon gång efter tvåhundra år, när man är gammal, instängd i ett rum på något ålderdomshem med massa gamla senila tanter och gubbar, och det bästa programmet som finns är bingolotto , någonstans där, i rulatorn, vid fikabordet, fia med knuff-spelandet, är man fri från allt slit.
jobbet, hunden har dött, barnen har växt upp, ens så kallade man har träffat en ny snygg tjej.
då, när man är fri, om det nu är rätt ord, då är man för gammal för att uppfylla sina riktiga drömmar, tonårsdrömmar, dem man svor att man skulle förverkliga, nej då sitter man där, fast i den där jävla rullstolen, gammal och grå.
är det verkligen vad livet går ut på?
härifrån, precis här där jag sitter just nu, i mitt vit målade rum med en lila fondvägg, i denna stol, på höger sida finns drömmar om ett annat liv, precis här där jag just befinner mig, så är mitt svar ja. det är vad livet går ut på. just precis så.
och det är precis där jag kommer hamna.
i den där rullstolen, gammal, grå och bingolotto-älskare.
Kommentarer
Postat av: nelly
haha dina texter. jag älskar't. BLI KRÖNIKÖR FÖR FAN!
Postat av: KAJSAHERSELF
nelly:
like the old man said, maby baby.
Trackback