jag är glad att jag föddes tjock. eller tjock och tjock, att jag är lite större än alla andra. jag har fått en annan syn på livet tror jag, jag ser allt från båda sidor. jag hör tjatet om perfektionen.

jag har aldrig varit tjejen som alla killarna vill ha, och nu i efterhand är jag glad för det. i stunden var jag inte det, jag ville ju vara killarnas enda, jag ville ju vara smal och snygg?  det förstörde nog mig lite från insidan, jag var ledsen över att vara tjock och ful.

men. alla tänker alltid på det negativa med att ha fett på kroppen, men jag ser massa postivit med det:
- jag vet tillexempel att mina vänner är äkta, att de umgås med mig för mitt inre, inte mitt yttre. 
- jag behöver inte vara orolig över att en kille utnyttjar mig för mitt utseende.
- jag kan alltid underhålla mig själv genom att spela bongotrumma på min mage! haha!

jag har släppt det där med negativitet för det tjänar ingenting till, jag vinner ingenting på det. jag ser ut som jag gör, vad ska jag göra åt saken? jag kan bara älska mig själv för den jag är, för det är allt jag någonsin kommer vara. jag vet att jag är söt. jag vet att folk tycker om mig. jag är älskad och omtyckt, för annars skulle jag inte vara respekterad som jag är? jag är hellre tjock och söt än smal och ful. så är det bara.