When a stranger calls. 
jag är fortfarande lika rädd för att Samara ska komma upp under sängen och grabba tag i mig. jag sover med lampan tänd, har tvångstankar att gå igenom alla skrymslen i rummet innan jag nöjer mig med att lägga mig i sängen, forfarande lika rädd för att Hon finns i rummet. och jag såg den för ett år sedan.
tänk er då vilka spår When a stranger calls har satt på mig om jag är så rädd för Samara.

When a stranger calls  såg jag första gången med Mimmi, ihopkurad under täcket, vettskrämd och darrandes. den sitter fortfarande fastklistrad i bakhuvudet. den är av ett annat slag av skräck än de flesta skräckfilmer, den är psykskräck.  mer sådant som kan hända på riktigt, man kan föreställa sig situationen och sätta sig in i den. The ring är bara... äcklig.

 
jag rekommenderar båda om ni vill drömma mardrömmar.