Jag känner mig handikappad.

Jag kan inte göra något bättre än att sitta och lyssna. Jag kan inte fatta besluten åt er, även fast jag vet att mitt val av agerande skulle vara bättre.
Lyssnar ni? Klart ni gör. Förstår ni? Nej.

Jag finns här sen, det är vad vänner är till för. Men kom inte och säg att jag inte varnade er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Du kallar dig:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Din blogg:

Dina rader:

Trackback
RSS 2.0