Jag är så trött på det här. Jag är så trött att få skit för saker jag inte har något med att göra. Jag svär väl, använder ord på fel plats vid fel tidpunkt. Jag är inte guds bästa barn - men är jag den enda?

Så är det bara jag som påverkar mina syskon? Jag är här 6 dagar i månaden. 6 dagar och jag ska vara den som påverkar mest. Aldrig hört talas om förskola/skola? Alla små skitungar som kommer från sina hem och lär vidare ungar i omgivningen ord de lärt sig.
I slutet blir det jag som får skiten.

---

Jag har också känslor och jag kan inte stå emot hur mycket som helst, även fast vissa tror att jag inte har problem och alltid är på bra humör. Jag är ledsen, jag gråter och jag mår skitdåligt. Men det är ingenting jag visar utåt, vill inte ha någon sympati. Jag vill bara vara själv.

Jag skrattar inte, jag tycker inte detta är kul. Jag är inte här så mycket men min pappa är min förebild, jag ser upp till honom. Hur många gånger har jag inte blivit sårad av honom? Klart det svider mer när det kommer från honom än från någon annan. Här är det jag mot resten. Det är alltid jag som gör fel och alltid jag som ska må dåligt i slutändan. Men jag berättar ingenting, det är en hemlis.