Idag när jag klev på bussen hem blev jag stoppad av en bitter gammal busschaufför. Otrevligt var han, så jävla otrevligt. Han bad mig att fylla i personuppgifterna på kortet, vilket jag kan förstå och jag tar på mig att jag borde ha fyllt i dem tidigare.
Sedan tvingas 20 andra att fylla i korten.

Tio minuter står vi kvar vid busshållsplatsen i roslags näsby och tiden att hinna med fyra-färjan tickar ut (det går en buss ansluten till  fyra färjan, efter det får man vänta till kvar i fem och vem fan har lust att göra det i detta väder!?).

Tre busstationer ifrån där jag ska kliva av stannar bussen. 3 minuter till färjan.
- Vi vill gärna hinna med fyra-färja, annars får vi vänta 45 minuter på nästa buss! Skriker jag fram till busschauffören. Resten av passagerarna börjar också känna sig stressade. En tjej bad honom att köra så nära som möjligt, så att vi inte hade långt att springa. Lyssnade han? Nej.

Jag lovade mig själv att om jag missade färjan så skulle jag gå fram och ta ett "vänligt" litet snack med den buttra gubbjäveln i förarsätet. Men jag skulle hinna om jag sprang, som alla andra. Jag skulle kliva av bussen, då jag hälsa gubben en jävligt trevlig dag och svor när jag klev av.

Hemma ringde jag SL. Någon jävla måtta får det vara.